För tillfället känns det som att jag har vinden i ryggen och att solen värmer trots gråmoln, duggregn och kvarglömt höstrusk. Det känns som att NÅGON har bestämt sig för att nu är det väl ändå hennes tur. Min tur att… lyckas, trivas med livet och vara omtyckt både av mig själv och andra.
Det känns som att medvinden inte ensam gör jobbet utan att den även får draghjälp av förändringens vind. En vind som så småningom ska föra mig och mitt bohag några kvarter bort, till någonting nytt, både spännande och skrämmande. Vad är det då som känns så skrämmande med att byta cykelställ, trappuppgång, grannar och brevinkast?
Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skylla på mer än att jag är en vanemänniska som ogillar att släppa kontrollen. Det ska vara som det alltid har varit för då trivs jag som allra bäst.
När jag tänker efter har min soffa stått i samma hörn av vardagsrummet ända sedan jag flyttade in. Likaså bokhyllan, tv-bänken och… Ja, om jag ska vara ärlig har jag inte möblerat om sedan Hedenhös tid. Till mitt försvar säger jag bara ”Varför ändra på ett vinnande koncept”?
Den spänning som nu ständigt ligger i luften och skvalpar gör mig pirrig och nyfiken på framtiden. Hur ska jag möblera min nya hall som till skillnad från min nuvarande faktiskt är möblerbar?
Hur mysigt är det att inta frukosten på sin lilla men alldeles egna altan och kommer katten att föredra hårdisar och ICAS egna kattsand framför lägenhetsmöss och blomrabatter? Det ska faktiskt bli riktigt spännande att få se.
Men… Innan flyttlasset går ska adventsljusstaken få lysa upp vardagsrumsfönstret en sista gång. Lussekatter och pepparkakor avnjutas, julen sjungas in och firas med klappar, gran och snälla barn. Ja, även det nya året ska först ringas in, men sedan…
