Jag försöker låta det rinna av mig, nu medan misslyckandet ännu är i droppform. Konstigt nog försöker jag samtidigt, trots den överhängande känslan av just misslyckande fånga de droppar i fallet som jag tror jag kan ta lärdom av i framtiden. Vilka de dropparna är vet jag för de har lyster och en glans som de andra saknar.
När sedan tiden torkat vattendropparna är de för sent att ta till vara på lärdomen varje liten droppe bär med sig. De vattendroppar som saknar lyster har en förmåga att lämna fula spår efter sig som tar tid att avlägsna och vissa av dem bleknar aldrig, dem får man helt enkelt lära sig leva med. Därför är det nu hög tid att skaka av sig den olustiga känslan och de droppar som saknar lyster. Fånga in de sista glitterdropparna, försluta, den lilla burken och sedan förvara den på en plats dit bara jag hittar in
