Nu är jag så innerligt trött på att spela det här spelet och ständigt vara den som knuffas av spelplanen precis när jag börjat hitta flytet i tillvaron igen. Nu vill jag att tärningen ska rulla min väg ett tag, nu vill jag börja knuffas.
När allt flyter på och sexorna avlöser varandra ger man sig själv inte tid att njuta av framgången och sötman där ute på spelplanen. Det man är fullt sysselsatt med är att knuffa sig fram och att hitta den i sina ögon bästa positionen på spelplanen som tillhör brädspelet ”Livet”.
Det är först när man av en eller annan anledning står vid sidan av som man får perspektiv på situationen och börjar reflektera över sin uppgift och plats där ute. Det är när man står där i sitt lilla krypin och väntar på att tärningen ska ge en, en ny chans som man lägger upp planer, ser lösningarna och tänker ”Bara jag får komma ut på spelplanen igen ska jag ändra mitt sätt att vara mot min medmänniska. Då ska jag ändra livsstil och bli ett bättre jag. Bara jag får komma på banan igen ska jag..."
När min tärning släpper ut mig på planen igen ska jag förstås spela spelet, småknuffas lite och så långt det bara är möjligt följa reglerna men jag ska även ge mig tid att njuta. Ta mig tiden att se mig omkring och plocka godbitarna jag hittar längs vägen. Jag ska spatsera omkring och ta in min omgivning. Låta alla mina sinnen fyllas av både det stora och det lilla jag får uppleva. Jag ska njuta av mitt liv även en helt vanlig vardag. Varje dag ska jag leta smultronställen att återvända till och jag ska börja leta idag för imorgon kan jag vara av -knuffad av planen och ilsket stå och slå min rättsifferlösa tärning igen.
