Jag gillar att vistas bland böcker. Ströva runt i bokhandlar och botanisera i en värd där fantasi och verklighet samsas om hyllutrymmet. Gå där och låta ögat göra det första urvalet. Ett trevligt omslag och jag vänder automatiskt på boken för att få veta mer. En trist högtravande baksidestext och boken hamnar åter i hyllan och det nyss så lockande bokomslaget har mist sin glans.
Jag trivs inte bara med böckerna utan även atmosfären och människorna som omger dem. Jag inbillar mig att de som i någon form valt böcker som yrke aldrig riktigt, stängde dörren till fantasins barnkammare när vuxenvärden pockade på deras uppmärksamhet.
När jag går omkring där bland böckerna är det nästan lika intressant att iaktta de övriga kunderna i butiken som att välja bok. Jag brukar roa mig med att fundera på vad för typ av böcker som redan står hemma i deras bokhyllor och varför de köper böcker och inte lånar dem.
För mig är den frågan enkel att svara på. Jag vill äga mina böcker. Jag vill inte att någon annan ska ha läst dem innan mig. Spillt dem fulla med fläckar av någonting för mig oigenkännligt, eller vikt hundöron på var och vartannat blad.
Jag trivs heller inte, trots böckerna i den så kompakta tystnad som smyger omkring på ett bibliotek. Jag tror att den tystadstypen snarare kan skrämma bort än locka fram läslusten hos nykläckta bokmalar.
Jag kan själv inte kalla mig bokmal, för jag läser inte allt jag kommer över. Jag kan heller inte kalla mig författare för jag skriver definitivt inte på någon bok… Men jag hoppas att det finns andra som gör det så att jag kan fortsätta hitta nyskrivna, olästa böcker att plocka hem, läsa och sedan ställa in i mitt alldeles egna lilla bibliotek. Ett bibliotek där, den kompakta tystnaden ej äger tillträde.
