måndag 18 februari 2013

Bladvändare

Alla vill vi utvecklas, nå till en högre nivå. Idrottsmän som skidåkare, maratonlöpare och skrotlyftare ritar upp målbilder och sätter upp tidsramar då formen måste nått toppen för att den ska kunna prestera och leverera önskat resultat. Allt för att ge utövaren bästa möjliga förutsättningar att vara en bland toppskiktarna som slåss om medaljerna.
Visst kan denna ibland fanatiska jakt på bättre resultat, högre höjder och bättre förmåga att lyfta tyngre tyckas gå till överdrift. Någonting som inte sällan visar sig i form av stressfakturer och andra överträningsskador.

Om vi bortser från skadorna som man faktiskt inte behöver idrotta på elitnivå för att ådra sig. Tror jag på deras målbildstänk vilken typ och storlek målet Du vill uppnå än har. Vem har sagt att målbildstänket endast platsar inom idrotten?
Precis som sportutövarnas målburar har olika utseenden kan utövarna och deras målbilder variera i det oändliga.
Ta föreläsaren som långt i förväg börjar samla in material för att senare fundera ut hur den ska läggas upp för att på bästa sätt nå ut med sitt budskap. Någonting som kan jämnföras med idrottarens dagliga träningspass som blir intensivare i den takt tävlingen närmar sig. Planerna görs till viss del för egen del men också för att den som lyssnar på i det här fallet föreläsaren både ska ha behållning av den på plats men även få med sig någonting hem. Föreläsaren måste som idrottaren även förbereda sig på de oväntade som live alltid har en kittlande förmåga att plocka fram ur rockärmen när man minst anar det.

Att författarens målbild är den färdiga romanen är givet men där är blyertsskisserna i form av handling, personporträtt och miljöbeskrivningarna många. Där handlar det om att ha förmågan att om inte fängsla så i alla fall få läsaren så nyfiken på fortsättningen att den inte slutar vända blad.

När det gäller livet tror jag det är minst lika viktigt som inom idrotten att hålla målbilden klar. Att veta vad man är på väg och vart man såsmåningom vill landa. Lika viktig som målbilden, är viljan att komma vidare, sätta upp nya utmaningar och mål när de tidigare är nådda. Någonting som kanske är ännu viktigare om de mål man tidigare haft misslyckats. Det tror jag är en förutsättning för att utvecklas både inom ett visst område men även som människa. Att snegla på någon annans målbild tror jag inte alltid behöver vara negativt om syftet är att utifrån den skapa en helt egen, uppbygd utifrån sina egna förutsättningar.

Vad vi än har för förutsättningar och var i livet vi än befinner oss är det nyfikenheten som driver oss vidare. Det är den som likt bokslukaren får oss att dagligen vilja vända blad och läsa vidare i vårt livs egen historiebok.