Sitter här och undrar hur många det är som under den första veckan i mars står i startträngseln och bittert ångrar att de på nyårsafton förrförra året i glada vänners lag lovade att ställa upp i Kung Vasas eget långlopp. För att inte tala om den folkmängd som bara för ett par dagar sedan lovade sig själva ett sundare levene med mer grönsaker på lunchtalriken, regelbunden träning och färre godbitar i gottpåsen till fredagsmyset framför Let´s Dance.
Jag tror att om man ska lyckas med en långvarig hållbar förändring måste beslutet komma från en själv och inte stressas fram under Jan Malmsjös nyårstal eller under årets sista skälvande minut. Ett sådant beslut måste vara genomtänkt och få ta den tid det tar. Det viktigaste för att lyckas tror jag är att lägga ut morrötter längs vägen och att inte straffa sig själv för hårt om man misslyckas en gång för inte ens Rom byggdes på en enda dag.
Även jag som inte brukar göra det har givit ett löfte men jag gjorde det inte på nyårsafton utan en helt vanlig dag i början av januari. Det är ett löfte som jag inte bara kommer att ha vunnit på när jag står vid målet utan även ha glädje av och vinna på under resans gång. Jag har nämligen redan nu lagt ut ett antal morötter längs vägen som jag garanterat kommer att behöva för att lyckas och som jag tänker njuta av till fullo när jag nåt så långt.
Jag ser framemot att ta mig an uppgiften och vet redan nu att jag kommer att göra mitt yttersta för att lyckas bygga mitt alldeles egna privata lilla Rom.
