Tanken är god nog men...

Lyssnade på radion för någon vecka sedan och hörde en intervju med Mia Törnblom. Kan känna att hon är en aning för käck för min smak men vad gör det när hennes tips hjälpt så många att hitta den rätta vägen ut ur kriser och vägen till sitt eget gömda jag.
Efter intervjun chattade hon med lyssnarna. Även jag skickade in en fråga men fick inte något svar. Jag fick nöja mig med att läsa Mias kloka svar på andras frågor. När jag satt och läste blev jag medveten om hur många trasiga människor vi har omkring oss och mina ”problem” blev mindre och mindre allteftersom jag läste. Många av frågorna kretsade kring hur man bygger upp sin självkänsla och sitt självförtroende. En fråga som ställdes löd ”Hur hittar jag tillbaka till tron på mig själv när alla omkring mig talar om hur dålig jag är?” Rådet hon fick var att städa bort de människor som sa dåliga saker, om och till henne och omge sig med personer som gjorde och ville henne gott. Människor som peppade henne istället för sådana som medvetet eller omedvetet tryckte henne längre ner i de skoskaft hon fastnat i.

Tror vi alla skulle må bra av att städa i bekantskapskretsen emellanåt. Inte för att jag tror att vi medvetet har sett till att omge oss med ovänner, utan snarare för att ”orka” vårda de kontakter vi värdesätter.

Jag har en handfull nära vänner som när de frågar hur jag mår får det längre svaret och det svaret får dem för att jag vet att de inte bara hör vad jag säger, utan verkligen lyssnar och bryr sig. De vet i sin tur att jag finns där för dem när de grå molnen aldrig tycks vilja släppa igenom den blekaste av solstrålar. Jag tror också att det är viktigt att inte bara ösa elände över sina vänner utan även umgås när allt är som vanligt… Hur vårdar man då sina kontakter? Ja, varför inte föreslå en fika på stan efter jobbet istället för att stämma träff på msn eller facebook.
På tv 4 och Nyhetsmorgon diskuterades faktiskt denna nya mötesplats och ”experterna” runt bordet sa någonting jag tog fasta på ”På facebook knyter man nya kontakter för att utöka sitt nätverk och vårda sina iväg- flyttade bekanta. De nära vännerna ska man träffa regelbundet i det verkliga livet.”

Egoismen och tunnelskeendet tror jag också är en bidragande orsak till att folk mår dåligt i vårt samhälle. Om vi vågade vidga blicken en aning och titta lite mer på vår omgivning än på våra egna problem skulle vi snart se utanförskapet i ögonen och våga ingripa. De lilla kan göra så mycket… Gå över på den svagas sida för en dag eller våga säga vad du tycker även när det blåser motvind och kom ihåg… Tanken är god nog men en smsrad kostar inte mycket mer men klär tanken i ord.

Ljuset på mitt köksbord

Ljuset som står tänt på mitt köksbord värmer mig mer inuti än utanpå. Gör mig lugn och trygg och väcker sakta min sovande tro på mig själv. Den ensamma ljuslågan sprider sitt lilla men för mig just nu så betydelsefulla ljus i rummet. Lugnet som når mig med värmen från lågan var det alltför länge sedan jag släppte in. Stressen, oron och otron har den senaste tiden fått alltför stort spelrum och därför inte givit mig tid att vänta in de lugn jag nu så tydligt känner att jag saknat.

Den ensamma lågan sprider trots sitt fladdrande ljus sakta en värme som tinar upp mitt frostiga sinne. De vatten som bildas tar med sig de smutsiga tankarna och ger de goda utrymme att gro.

När lågan från ljuset på mitt köksbord växer när mörkret tränger sig på. Varför då tvivla på ljuslågan jag bär i min själs innersta, mörkaste vrå.