Nu har jag fått äran att träffa henne, improvisationens mästarinna. Ja, ja, träffat var kanske lite att ta i. Vi visslades i samma rum i en och en halv timme. Hon stod på scenen och jag var en av flera hundra i publiken. Hon lekte musik och klättrade orädd omkring på de stegar och gungade hejdlöst högt i de löst dinglande trapetser som tonerna från orkesterns instrument byggde upp åt henne. Hon byggde till och med upp egna.
Att hennes musikalitets byggstenar är spontanitet, trygghet, nyfikenhet och massor med skaparglädje gick inte att ta miste på. De hon bjöd oss på var ett välfyllt musikaliskt smörgåsbord där vissa rätter var utsökta, andra magnifika medan vissa kryddats lite för starkt för min smak.
Bjöd, gjorde hon även på sig själv och hennes person är inspiration. När hon satt ensam vid sin keyboard och berättade om sitt första möte med musiken och om hur det gick till när hon skramlade ihop sin första publik kändes det som att vi satt hemma i hennes eget vardagsrum, drack te och småpratade. Hon berättade också med glimten i ögat om hur det gick till när hennes första låt blev till och när hon själv upptäckte att hon faktiskt kunde skriva musik.
Hon fick musikskapande att verka så enkelt. Lite fantasi, några ord och en slinga melodi och vips, har du en låt. Visst låter det enkelt och visst, det är enkelt för Lahle, för hon är musik.
