Regnet hänger tungt i luften och lövhögarna har
mist sin färg. Trädens kala grenverk sticker mig i ögonen när förfallet blir
påtagligt. På bänken under björken ligger en keps som någon glömt och i cirkeln
vid bilen ligger inget vackert höstlöv längre gömt.
Så plötsligt bara ligger lövet där, mörkrött, trasigt men vackert och fyllt med regnets tårar. Trots att varje droppe sorg är
tydlig finns glädjen också där. Färgen ger mig styrka, regnets droppar gör mig
ren och att någon annan söndrat gör mig hel.
