Ljuset som står tänt på mitt köksbord värmer mig mer inuti än utanpå. Gör mig lugn och trygg och väcker sakta min sovande tro på mig själv. Den ensamma ljuslågan sprider sitt lilla men för mig just nu så betydelsefulla ljus i rummet. Lugnet som når mig med värmen från lågan var det alltför länge sedan jag släppte in. Stressen, oron och otron har den senaste tiden fått alltför stort spelrum och därför inte givit mig tid att vänta in de lugn jag nu så tydligt känner att jag saknat.
Den ensamma lågan sprider trots sitt fladdrande ljus sakta en värme som tinar upp mitt frostiga sinne. De vatten som bildas tar med sig de smutsiga tankarna och ger de goda utrymme att gro.
När lågan från ljuset på mitt köksbord växer när mörkret tränger sig på. Varför då tvivla på ljuslågan jag bär i min själs innersta, mörkaste vrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar