Visst lyser de upplysta kyrkogårdarna upp höstmörkret och skapar en obeskrivbar stämning men behövs Allhelgonahelgen? Behöver vi bli påminda om att minas dem vi saknar?
Jag tror att de personer som verkligen betytt någonting för oss lämnat fotspår efter sig som aldrig riktigt utplånas. De finns med i vår vardag. Vi tar fortfarande hjälp av deras åldersstigna men gångbara tips och råd. Vi minns deras egenheter med ett leende på läpparna och bevarar deras minne i en vrå av våra hjärtan. De behöver ingen speciell helg för att bli ihågkomna.
En allhelgonahelg för många år sedan besökte jag och min familj som så många gånger förr den upplysta kyrkogård där våra bortgångna släktingar ligger begravda. Min brorson som då var liten hade fått ett ljus som han skulle få ställa vid en av gravarna. När vi besökt våra släktingars gravplatser och bara gick omkring och tittade bar han fortfarande på sitt ljus. När vi senare gick förbi en gravsten som saknade ljus ställde han ner ljuset och fick hjälp att tända det. Jag blev varm inombords när jag såg honom stolt få lågan att brinna och sedan såg hur den lilla lågan lyste upp den mörka ”glömda” gravstenen.
Kanske är Allhelgonahelgen till för dem… De som inte har någon kvar i livet som kan minnas dem. Varför inte låta ett av dina ljus lysa upp en av de mörka, "glomda" gravstenarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar