Nutid, dåtid och framtid

Det hänger klockor i så gott som alla rum i min lägenhet och alla visar de olika tid. Klockan i hallen stressar mig helt i onödan. Klockan i sovrummet… Den som så enträget påminner mig om att kliva upp varje morgon är realist och börjar därför yla fem minuter innan jag måste slänga benen över sängkanten för att hinna.
Tidsoptimisten i köket vaggar in mig i tron att all tid i värden är vigd åt just mig och får mig därför att tro att jag hinner med alla mina ”Ska bara” innan jag måste till jobbet. Det är helt enkelt bäddat för stress och för sen ankomst innan jag ens, ja, innan jag ens bäddat sängen.

Varje dag tvivlar jag skarpt på att alla människor förfogar över samma mängd tid. Om det är så, varför känns det då som att jag alltid har för lite tid och andra runt omkring mig ett överflöd. Ja, ja kanske inte när det gäller arbetstid men återhämtningstid i form av lugn och ro, stresslöshetstid, fritid och nutid.

Hur jag än försöker har jag oerhört svårt att leva i nuet. Mina tankar upptas alltid av framtidens måsten och kommande bekymmer eller dåtidens snedsteg och tillkortakommanden.

Jag skulle vilja lära mig att ta bättre vara på min tid. Lära mig att skaka av mig oron för framtida bekymmer för varför oroa sig för saker som kanske aldrig inträffar. Allt man tar sig för med här i livet tar energi ifrån en. Varför då lägga energi på negativa tankar och oro när man kan lägga den på återhämtning, fritid och konsten att leva i nuet istället. Ja, du hörde rätt… Jag tror nämligen att det är en konst att leva i nuet för det är så få som lyckas. Är det inte rätt märkligt att den tid som ligger allra närmast är svårast att ta vara på.
Trots att jag själv anser mig usel på att just leva i nuet tror jag att det inte är så komplicerat som vi tror. Jag tror att det handlar om att sänka hastigheten en aning, ha ett öppet sinne och glädja sig åt det stora i det lilla.

Någon klok person lär ha sagt ”Allt har sin tid” och det är så sant som det är sagt… sen är det upp till oss själva att bestämma hur mycket av vår tid vi vill lägga på oro, misslyckanden, då tid, nutid och den alltid så lockande framtiden.