Nu ligger det en doft av höst i luften. Vantar har trätts på fingrarna, sjalen är tätt virad kring halsen och mössan… ja, mössan… Jag har inte hittat någon som duger ännu.
Ute är träden helt ljuvliga att betrakta och de glöder i färger hämtade från höstens egen färgpalett. Solens trötta bleka strålar gör sitt bästa men lyckas inte längre hålla kylan på avstånd. En kyla som obarmhärtigt väcker sömndruckna hundägare på morgonpromenad.
Än så länge leker vinden med löven i träden men inom kort har vinden lurat ner löven till marken och spritt ut dem i större och mindre högar under träden. Då, när frosten lagt sitt frasiga täcke över färgprakten njuter även barnet i mig av den kyligt friska luften, naturens eget färgfyrverkeri och av långa härligt prasslande lövhögspromenader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar