Det kreativa rummet

Det kreativa rummet är det allas eller är det förbokat för artister, låtskrivare och författare och reserverat för dem som valt skapandet som yrke?

I en tidningsartikel jag läste nyligen utryckte sig vissångerskan Sofia Karlsson så här... ”För att vara kreativ måste man tillåta sig ett kreativt utrymme”. Om jag tolkar hennes uttalande rätt, gäller det bara att hitta sitt eget rum och ge skapandet det utrymme de kräver.
Hur vet man då om det är musik, texter, sång, eller teater man ska skapa?

Jag tror Du innerst inne vet vad Du är bra på och vad DU mår bra av att göra. Skapandet är till för välbefinnandet men kräver tid och tålamod vare sig det är en penna, pensel, mikrofon eller gitarr du håller i handen när du vistas i ditt eget kreativa rum.

Tro, tid och tystnad är för mig grunden för skapandet. I tystnaden kan tanken landa och nya tankar födas. Där kan även flyktiga tankar fångas in. Tankar som annars skulle ha drunknat i vardagsbrusets ljudhav. Visst är det oftast just i vardagssituationerna man hämtar inspirationen till sitt skapande. En händelse, ett möte eller en tyst iakttagelse kan väcka fantasin och starta skaparprocessen. I slutfasen av samma skapandeprocess kan en liten viskning göra att den sista till synes oplacerbara kantiga pusselbiten faller på plats och gör bilden synlig för fler än bara konstnären själv.

Tron på att det man gör är bra är kanske den viktigaste grundstenen. Tron på att det man gör är bra även när recensionerna, kritikerna eller ens närmsta omgivning påstår motsatsen.

Det kreativa rummet är allas och kräver inga förbokade rum eller biljetter. Där finns plats för alla konstnärstyper. Varför knuffa undan någon som kan utveckla ens konstnärliga ådra, öppna låsta dörrar eller visa vägen till en ny inspirationskälla?