Hade jag ägt ett autografblock

Kände mig så långtifrån en författare det bara var möjligt när jag bland många andra försökte ta mig fram i den trängsel som var ofrånkomlig när läshungriga bokälskare försökte ta sig fram till montrarna med böcker. Eller med armbågarnas hjälp få en bättre placering vid montern där favoritförfattaren blev intervjuad och sedan stod och signerade sin senaste och rykande färska roman.

På årets Bok och biblioteksmässa trängdes Gör den själv- förlagen med de stora etablerade jättarna. Där de små förlagens nykläckta författare gavs chansen att för första gången prova sina vingar var det glest med åhörare. Det var även svårt att höra vad som sades över sorlet från besökarna med enbart bok- jaktinstinkt och de populärare scenernas betydligt mer påkostade högtalaranläggningar.

Visst, nappade även jag åt mig en och annan gratisfolder med presentationer av de olika författarnas alster. Ja, jag fick även med mig en nyskriven, rykande färsk roman av en författare jag gillar.

Hade jag ägt ett autografblock, mer ork och bättre balans hade jag även ställt mig i den kön. Nu fick jag nöja mig med bilderna näthinnan fotograferade när jag såg eller sågs av något känt bokskaparansikte.

En annan lärorik iakttagelse jag gjorde var att även de i mina ögon stora författarnamnen fick förhållandevis liten uppmärksamhet och blev därav små i detta gesantiska forum. Trots trängseln och trots att jag kände mig mer som en i mängden än särskilt speciell och utvald, insöp jag atmosfären och njöt till fullo av miljön, människorna och böckerna.

När jag sedan sent på eftermiddagen trött men lycklig lämnade mässan bar jag på en bok, massor med nya intryck och så mycket erfarenhet jag hade ork att bära. Jag bar även på minnet av att ha fått prova mina vingar i tio alldeles egna minuter, på en scen i utkanten av händelsernas mitt. Jag fick prova mina vingar och dem bar.