Rörlig kärlek

Den bistra vinterkylan håller oss i ett järngrepp. Och dagar som dessa undrar man om värmen någonsin ska hitta tillbaka.  Tro mig, jag har sökt värmen från kärleken överallt utan resultat- tills häromdagen. Tidigt en morgon fanns den bara där- jag såg den röra sig bland oss andra inne på gymmet. En morfar tränade tillsammans med sitt barnbarn och kärleken mellan dem var så påtaglig att den inte gick förbi någon av oss. Glada tillrop, pep och kärleksfullt hårrufsande speglade den och värmde mig, långt in i själen. Efter en stund öppnades dörren av en tjej som utan att bry sig, med hög röst ropade ”pappa!”, samtidigt som hon glatt viftade med en påse. När pappa och dotter möttes gav de varandra en varm kram som ackompanjerades av pojkens bubblade entusiasm över sitt och morfars gemensamma träningspass. Kärleken mellan dem tre, var så stark och äkta att mina ögon tårades, av vad, vet jag inte- kanske var det avundsjuka. När dottern och pojken senare lämnade lokalen hörde jag hur hon sa ”Jag älskar dig”, till sin pappa flera gånger innan hon gick.

Kärleken har många ansikten och kan därför uttryckas på tusen olika sätt. Ibland är den så nära, känslofylld och stark att den är svår att klä i ord.  Orden ” Jag älskar dig” är fina men kan, om de används för ofta och uttalas utan känsla, tappa sin innebörd och bli slentrian. Kärleken ska därför hanteras varsamt och strös ut där den har möjlighet att slå rot och växa sig så stark och äkta att värmen från orden ”Jag älskar dig”, alltid glöder.