Framför mig på bordet ligger en lapp, där någon
skrivit ordet kärlek. Från ordet går det pilar till ord som ömhet, gåva, blottade
känslor och sårbarhet. Samtidigt som jag iakttar lappen och läser orden ställer
jag mig frågan: Går kärlek verkligen att beskriva i ord?
För mig är kärlek både någonting så ogreppbart stort,
och någonting så litet att det är hanterbart för oss alla. För mig ryms
kärleken i både ord och handling men känns kanske mest, och är som mäktigast - i
delad, vilsam, tystnad.
Kärleken är
en gåva vi ska ta hand om och vårda ömt, men inte vara rädd att dela med oss av
till dem som behöver den. Gör du någonting gott med kärlek, spelar handlingens
storlek mindre roll. På kärlekens väg kan en förstående blick, ett peppande rop
eller en utsträckt hand, räcka långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar