Lugna dagar

Först nu, börjar semesterkänslan ta plats och lugnet sprida sig i kroppen. De första dagarna utan otta och krav var jag bara trött. Inte för att tiden före semestern var särskilt hektisk utan för att hjärnan och känslorna gick på högvarv. Jag hade beslut som måste fattas före semestern och som jag vet nu, kommer de beslut jag tog att förändra min vardag radikalt senare i höst. Innan beslutet var fattat var tankarna förvirrade… Hur skulle jag göra? Skulle jag våga ta steget ut i det okända eller vara kvar i den kända men i längden ohållbara?
Ska jag vara riktigt ärlig har jag ett, jobbigt telefonsamtal kvar innan allt är i hamn men det är egentligen bara en ren formalitet så det kan vänta tills på måndag.

Nu när jag äntligen har semester borde jag vara lika sur på det här vädret som gräsmattan är på fotbollsplanen där Dalicalia Cup spelas. Men, varför lägga energin på sådana bagateller? Visst vore det trevligt om molnen skingrades och solen tittade fram mer regelbundet en tid framöver men nu rår vi inte över vädret så bättre då att gilla läget.

Varför inte krypa upp i soffan med en bok och låta regnet ackompanjera bladvändarprasslet. Du har säkert precis som jag en uppsjö olästa böcker spridda överallt därhemma. Böcker som man borde ha läst men som blivit lagda åt sidan av en eller annan anledning. Jag har i alla fall bestämt mig för att de böcker jag har spridda hemma hos mig ska reduceras till hälften under min ledighet. Om jag lyckas med det konststycket återstår att se. Den gångna veckas rotblöta har gjort sitt bästa för att hjälpa mig och böckernas författare har i sin tur hjälpt mig in i en betydligt mer spännande tillvaro än jag någon gång kommer att få uppleva i min egen regntyngda veklighet.

Visst ska man planera sin semester… Även jag har planer men de är lika lösa och flyttbara som möblerna i mitt vardagsrum.

Snart knackar en god vän på min dörrkläpp och då doftar förhoppningsvis hela köket himmelskt av nygräddad ostkaka och glassen är, om jag har turen med mig lagom mjuk för att skopas upp. Om så inte är fallet så har hon säkert tid att väta. Kvällen är lång och den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge… Eller kanske, när det är bättre väder och ostkaka man väntar på.