Nu har julen gjort sig hemmastad även i min lilla lya. Tomtarna är på plats, årets julhälsningar trängs på kylskåpsdörren och klapparna är inslagna. Ja, även den lilla klapp jag valt ut åt mig själv har jag omsorgsfullt lindat in i rött omslagspapper med glada nissar på och knutet vintervitt snöre omkring. Jag slog in julklappen för att kunna skaka, känna och klämma på den och längtansfullt, nyfiken undra vad den innehåller… Nej då, ska jag vara ärlig slog jag in den för att inte frestas att börja använda den innan jul och för att de är först när man slår in en sak i julklappspapper som den får kallas julklapp.
Julen är tjock av mångåriga traditioner men även sådana som inte hunnit få så många år på nacken. En ganska ung tradition i vår familj är att låta Lotta Engbergs uppesittarkväll roa oss, eller kanske snarare mig. Mamma tittar lagom in till bingospelen för skinkan måste ju hinna bli färdigkokt och griljerad till julafton. Pappa, han har fullt sjå att få granen klädd och på fötter.
När jag var liten var hela december en evighetslång väntan på jultomten och hans klappar. För att inte tala om Julafton, årets helt klart längsta dag för ett otåligt litet barn.
Visst uppskattar jag fortfarande julklapparna och den hemkokta knäcken men nu njuter jag även av dofterna, stämningen, julsångerna och tar till mig budskapet som julen bär med sig i ett litet nyfött barn.
God jul & Gott nytt år!
Önskar jag alla mina läsare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar