Det var som att befinna sig mitt i sagans förtrollade värd. En sagovärd som än inte vill släppa taget om mig. Jag vet att det kommer att blekna men det kommer att ta tid och vissa saker kommer alltid att ligga väl bevarade i mitt minne.
Hon var så fin i sin enkla men så vackra klänning. Han var också stilig men det var den sagolikt, magiska resa han gjort från ”vanlig”, ”en av oss kille”, till Prins som flera gånger överrumplade mig och fick mina ögon att tåras. Det, och med vilken naturlighet han tog sin uppgift som nybliven Prins.
Förvandlingen från ”En man av folket” till kunglig gick till precis som i sagan, genom magi. Han gick in genom kyrkportarna som en av oss och ut genom dem samma som prins tillsammans med sin prinsessa och om inte halva kungariket så i alla fall en liten del av det.
Utanför kyrkan väntade en vagn förspänd av väldresserade men otåliga hästar. Hästar som visste sin uppgift och skötte den exemplariskt.
Längs stadens gator och torg väntade folket som en enda stor lycklig familj med en enda lika stor öppen famn.
När vagnen passerat var den långa väntan över och vissa hade fått sin belöning… En glimt av vagnen, en skymt av hennes leende eller hans nyintränade kungavinkning. Andra fick nöja sig med att insupa atmosfären kring en folkfest med doft av prnsessparfym.
Talen höll alla en kungligt hög klass. Den nyblivne prinsens tal till sin prinsessa var innerligt, personligt och ömt som en smekning. Det, liksom pappans tal till sin son tårade än en gång mina ögon.
Många av bilderna som nu finns på min näthinna kommer med tiden att blekna men känslan jag kände, upplevelsen jag fick vara med om och den sagolika atmosfär som nådde även mig kommer jag alltid att bära med mig. Jag är så glad att jag fick vara med och ge vår kronprinsessa sin prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar