Vad vore påsk utan söta rödkindade små påskkärringar, med på tok för stora men färgglada schaletter på huvudena och kjolarna på trekvart. En del ser ut som om de olovandes rotat längst in i mammas garderob och hittat kartongen med kläder fläckade med minnen från förr. Andra små kärringar ser ut att ha frågat om lånelov och anlitat den förre ägaren av plaggen som stylist.
När jag själv var i ”kärringåldern” på jakt efter veckopengutökning, mer godis att lägga i påskägget och sist men inte minst för att glädja någon med min ”vackra” påskkonst. Då valde även jag att anlita stylist. När jag i efterhand tittat på korten fotografen vi anlitat, tog under dagen är de inte direkt någon skönhet som ställt upp sig tillsammans med syster och kusiner och glatt leende tittar in i kameran. Ja, ja ingenting jag kan göra någonting åt nu i efterhand. Man ser att vi hade roligt och det var väl det som var målet… Eller var det verkliga målet att efter påskmiddagen och ägg målningen sitta och mumsa godis och räkna ihop den lilla förmögenhet av femtiöringar, enkronor och en och annan tiokronorssedel som vi tiggt åt oss av snälla granntanter och äldre närboende släktingar?
Att klä ut sig till påskkärring verkar vara en landsortsföreteelse, för sedan jag flyttat in till staden har jag inte sett till vare sig några kärringar eller kvarlämnade trasiga kvastar.
Varför de små kärringarna väljer landsbygdsborna framför stadsbor har jag inte heller forskat närmare på. Min teori är att det är större chans att byborna har en kvast eller två stående på bron som kärringarna kan ”låna” om deras egen kvast havererar under deras långa färd mot Blåkulla. Eller kanske är det för att det är för trångt och besvärligt att ta sig fram i trapphus på kvast.
Eftersom påskkärringarna lyser med sin frånvaro står påskgodiset orört på vardagsrumsbordet och bredvid står tuppen med vingarna i sidorna och vaktar. Jag tror jag ska gå dit och nalla en godbit när tuppen tittar på tv. Om jag har tur får jag se skymten av en fint stylad påskkärring imorgon när jag sitter i bilen på väg till påskmiddagen hemma hos mina föräldrar på landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar